Våra mest minnesvärda matcher

Första bandyfinalen som spelades inomhus. Vilken upplevelse på Friends Arena i Solna. Stadium vimlar av åskådare, hela 38 474 åskådare kom för att se Hammarby besegra Sandviken. Besegra och besegra, låt slutresultatet tala för sig själv – 9-4.

Det kändes skönt att veta att matchen skulle spelas inomhus eftersom det gör att spelet kan fokuseras mer på själva sporten. Väder, vind och kvaliteten på isen påverkar inte spelet på samma sätt när man spelar inomhus. I slutsekunderna satte Olov Englund sista målet och min glädje visste inga gränser när Hammarby säkrade sitt andra SM-guld. Trots att domaren inte blåst av matchen så var det många fans som rusade ner på isen för att hylla sina hjältar. Själv stod jag bara stilla och säg in alla underbara intryck. Okej säkerheten var kanske inte den bästa på arena men det fungerade toppen.

Kanske kändes denna seger lite extra och jag måste medge att det var lite svårt att tro på en seger efter de sex tidigare finalförlusterna under 2000-talet. Även om laget bröt denna dåliga trend 2010 med en finalseger mot Bollnäs.

Sandviksspelarna var naturligtvis inställda på att ta sin tredje raka guld efter vinsterna 2011 och 2012 men en riktig chockstart för Hammarby lade grunden för segern. Efter fem minuter ledde Hammarby med hela 3-0. Inte i mina vildaste drömmar hade jag kunnat hoppas på detta. Festen på Söder startade i och med dessa mål som kom efter att laget har kämpat hårt för att nå finalen.

Vilken matchhjälte! Efter tre och en halv minuts spel så hade nyförvärvet Adam Gilljam satt två mål. Anfallaren lämnade inför säsongen sin moderklubb Broberg och flyttade till Stockholm, något som han knappast ångrade: Jag är full av beundran för den skridskostarka anfallaren. Bandy handlar ju framförallt om snygg och stark skridskoåkning. Det första målet kom efter 2.23 och det var en hörnretur så Adam Gilljam kunde bara trycka dit bollen. Så skönt det kändes.

Lite mer en minut senare så fick Adam Gilljam bollen efter ett snyggt lyft från Uffe Eriksson. Han siktade och vevade och bollen satt mellan benen på målvakten. Allt gick så snabbt att det var svårt att riktigt fatta. Vilken start på en finalmatch! Drömstarten fortsatte för Adam som spelade fram Kalle Spjuth till 8-4 målet.

En annan mycket minnesvärd match var när fotbollslaget gick upp i Allsvenska 2014. Matchen hjälten här var Kennedy Bakircioglü som banade vägen tillbaka till Allsvenska med 1–0 och 2–0. Detta var en pirrig match, första halvlek bestod av flera målchanser men inga mål. Mina förväntningar förvandlades till en stor oro. Bollen studsade verkligen inte Hammarbys väg.

Första halvleken var otroligt händelse full, ett rött kort utdelades till Jönköpings målvakt och två underbara frilägen för Hammarbyspelarna NahirBesara och Lars Fuhreslutade i två gula kort. Efter bara 14 munters spel fick Jönköpings målvakt Anton Cajtoft lämna planen och Damir Mehicoch ställdes direkt mot Kennedy Bakircioglu. Damir slängde sig dock åt rätt håll och Hammarby missade sin fjärde raka straff, det såg verkligen inte bra ut. Hörnorna trillade in men Hammarby förblev mållösa, 16-1 i hörnor efter första halvlek. Snedstudsar hindrade bollen från att segla in bakom målvakten.

Men i andra halvlek så gick allt vår väg. Efter två minuter så slog Kennedy Bakircioglu in en frispark i krysset som bara han kan göra. Underbart vackert mål. Sin andra straffchans missade inte Kennedy och han var iskall när han slog in 2-0. Sedan startade en riktig målfest och ytterligare tre mål trillade in under andra halvlek. Linus Hallenius slog in femte målet och ja, jag stormade in på planen tillsammans med andra överlyckliga bajen-fans.